Bara för att jag har de bästa vännerna i världen

Ett inlägg med text kan jag väll ändå unna er. Den här upplevelsen är ensam i sitt slag och ingen kamera skulle kunna fånga det på bild...
Jag kan väl berätta om hela dagen faktiskt.
Det började med att jag och några till vid namn Maja, Eleonora, Emma och Bille skulle överraska vår vän Addi som fyllde 13 för ett tag sen. Vi träffades tidigt och promenerade längst Odenplan till ett café där vi satte oss och väntade på att Addi skulle komma. När Addi kommer (i tron om att det bara är hon och Emma) så håller vi fram en stor hembakad prinsesstårta och skriker nått i stil med Grattis, Surprise och AAAAHH!
Det var riktigt trevligt där! Vi höll väll på att riva hela stället, då vi tog sönder en stol (och hade ner tårtan i golvet till på köpet), slog i lampor och tavlor hamnade på sne. Riktigt kul var det! Efter att ha suttit där i några timmar begav vi oss till Elli där vi verkligen bara hängde, satte karameller i halsen (!), läste roliga historier och spelade en massa instrument. Klockan 15:30 blev vi utsparkade för att Elli skulle göra en "hemlig grej"
Läs nedan!

Nu kommer vi till höjdpunkten

Jag hade bestämmt sen tidigare att jag, Sara, och Elsa skulle träffas på kvällen för att ha en födelsedags middag, eftersom vi alla tre fyller 15. Vi letade efter ett sushi ställe då vi hör massa människor komma springande efter oss och med höga rop skrika >>Fånga dom!<< Innan vi vet ordet av så har vi varsin gigantisk mössa på oss så vi inte ser någonting inklusive ögonbindel och hög musik i öronen. Musiken var väll inte den mest lämpliga och den var så hög att man inte hörde sig själv prata.
Hela grejen var helt kaotisk och vi leddes in i centralen och in i en tunnelbana (jag ramlade ner med benet mellan tunnelbanan och perrongen). En massa hissar fick vi åka innan vi kom ut igen. Därefter gick vi en sjuhelvetes lång, isig väg. Fortfarande utan syn eller hörsel. Stannar ett antal gånger och jag, Sara och Elsa sjunger med i musiken så våra kidnappare får skämmas för oss. Under hela färden släppte jag aldrig Elsas hand.
Tillslut kom vi fram och leddes upp för trappor (och in i endel väggar). Tog av oss ytterläderna och skorna och blev placerade på soffan. Där tog dom av oss ögonbindeln och äntligen såg vi igen!

Framför oss stod Lina, Elsa F, Eleonora och Clarice med breda leenden, inklusive ett bord med en massa drinkar och chipsskålar! Det doftade satans gott från köket och man blev alldeles lycklig! Helt underbart var det. Det var verkligen en upplevelse för livet! Att bli kidnappad på Sergelstorg är inget man blir varje dag.

Dethär skulle jag aldig i mitt liv kunna ana, men aldrig att någon annan än vi tre skulle råka ut för det! Våra vänner är dom bästa! Minne för livet

Era kommentarer

sv: tack gulle du :)

2012-01-15 // 13:41:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback